Konsten att bara vara.

Om jag inte slutar nu kommer stressen ta min kropp! Om jag inte slutar göra allting-samtidigt-hela-tiden. Effektivisera-mera är mitt undermedvetna valda måtto. Jag vill inte stressa, jag förmår inte ta det lugnt. För många bollar i luften. Man ser en jonglerare som balanserar fler bollar än han kan, en efter en ramlar de till marken. Det är inte värt det, tänker jag ofta. Ibland när jag vaknar upp med magkatarr. Men hur i hela friden gör man för att sakta ner?! 

Jag är van vid att prestera på topp, van vid duktigheten, meckigheten, fixigheten. Men jag vill inte, vill inte vara 23 år och vara rädd för att bli förtidspensionär. För så är det just nu. Stressa stressa. Inte alla dagar. De flesta dagar är grå och vardagliga, mittemellan och glada. Men dessa stressiga dagar lyser liksom starkare och gör intryck på mig. Förstärker en person jag inte vill vara. Jag hinner det också, jag hinner det också.. Istället för att tänka, det jag inte hinner idag, hinner jag imorgon. Stressen är min drog. 
Psalm 46:11Bli stilla, besinna att jag är Gud.

För nöjes skull!

Idag tänker jag inte skriva någon lång bright text, jag tänkte visa lite vad jag har pysslat med idag.

 Jag har länge tänkt att det vore kul att göra något av garnförvaring. Så idag tog jag en sån där låångsam, skön runda på loppis och köpte vasar av olika slag för att kunna se garnerna & bli inspirerad. Jag passar på att visa min "pysselvägg" som jag är väldigt nöjd med, den gör mig glad! Ni kan se var jag får inspirationen ifrån, jag erkänner. Jag är en liten underbarsara & en underbaraclara-wannabe http://blogg.amelia.se/underbaraclara/ Samhällstankar & pyssel & pynt i en härlig blandning!

Sabbatsvilan

Sabbatsvilan. Väldigt frånvarande i vår uppdateringskultur. Svår att Finna. För ett tag sen läste jag Tomas Sjödins bok "det händer när du vilar" och sa till mig själv då att jag skulle testa det här med en sabbatsdag i veckan, som han tipsar om. Häromdagen hade jag det. Jag skrev på ett papper tre riktlinjer.

 "Idag väljer jag tystnaden och vilan"

"Idag ska jag bara göra sådant jag njuter av"

"I mos 2:3 Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk"

Alltså vad innebar då detta. Ingen mobil, den va avstängd sedan gårdagen, ingen tv, ingen dator(passande nog var den avstängd och laddaren inte hemma), ingen radio. Bara jag och tystnaden. Fy. Tänkte jag. En hel dag. Hur ska jag klara detta?! Men för första gången på länge hörde jag fågelsången. Mycket vilsamt ljud. Jag tog ett fotbad, drack kaffe, sov lite på soffan, tittade lite i tidningen sköna hem, läste en bra bok. Kopplade bort allt och alla runt omkring. 

Jag är tacksam till min Gud som har gett mig budet om vilan. Jag var inte det tidigare, för fyra år sedan hade så mycket tid med mig själv dödat mig inifrån och ut. Efter tio minuter hade rastlösheten börjat gnaga på mig och mitt samvete. 

Jag gör ingenting, jag uträttar ingenting, jag tillför ingenting, jag bryr mig inte om någon som kanske behöver min hjälp. Jag är nog väldigt egoistisk?! Låt inte tankarna äta upp ditt samvete. Gud har ju själv sagt att vi ska arbeta och skapa saker i sex dagar, men den sjunde dagen ska vi vila som han gjorde! Den levande Guden, allsmäktig oh stor, HAN behövde vila!! Hmm, men vi människor, arbetarmyror, vi behöver nog inte det. Vi klarar oss nog ändå. 

OCH SÅ GÖR VI INTE DET. DET ÄR EN LÖGN. 

Jag har själv slagit i den berömda väggen. När jag var 20 år. 20 år. Det var fyra år sedan. Och jag har kommit långt, men ibland är det fruktansvärt svårt att fatta att vi är en "human being och inte en human doing" (citat Cajsa tengblad)

Min utmaning till dig idag, stäng av allt för en dag och känn efter hur det känns. Ibland är det otroligt skönt, ibland gör det bara ont. 

P.s. Jag klarade att mobilen var avstängd till kl 17. Och jag klarade fb-förbjudet till kl 21. Då hade jag fått tre pm och 14 händelser. Vad är det med den här världen?! Jag låg efter, efter en dags tystnad. Inte konstigt att ungdomar kör slut på sig idag. 

Ett liv utan instagramfilter-ge mig!

Idag ska det för en gångs skull inte handla om stickning. Jag har för ett tag sedan flyttat till ett lite finare överklassområde utanför Göteborg. Det låter nästan som ett skällsord tycker jag när jag säger att jag bor här. Som om jag skäms. Jag måste i andra meningen ursäkta mig och säga med ett skratt att ja, ne, jag har inte köpt en villa för 8 miljoner, jag bor i ett av tre hyreshus med lägenheter i området... 

I Sverige är det pinsamt att må bra, ha det fint och vara rik. Och jag som person vill ju inte identifiera mig med en "sådan som bor fint" jag vill ju leva ett enkelt Kristusliv. Där man delar med sig av sina tillgångar. Där man delar vardagen med varandra på balkongen eller uteplatsen. Utan att det första man gör istället är att ursäkta sina utemöbler för att de råkar vara köpta på Ikea eller maxi eller ngt annat stort lågprisvaruhus.

Det sjuka är att man blir smittad. De senaste månaderna har jag börjat kolla på nya balkongmöbler, jag har köpt en grill, osv. Det kan iofs i mitt fall vara en start in i vuxenlivet. Men det kan också vara en början till en konsumtion där man bara vill ha mer. 

Och hjälp vad man jämför sig. Gick en liten promenad i området nu och kollade på gardiner från svenskt tenn, utemöbler, rabatter fulla med planterade tulpaner i alla färger, altaner och utbyggnader. "Men alla andra har det ju så mysigt och fint!!"

Det som dock fick mig att skriva det här inlägget var att jag gick förbi en jättelik, fin villa där det i fönstret var tre växter som alla hade vissna blad... Den lilla banala bilden blev en tankeställare för mig att, ja, hur fint det än är på utsidan så finns det vissna blad på insidan i allas våra liv. 

Varför söker sig så många till psykologer och terapeuter idag? Jo, för att det räcker inte. Vi räcker inte till, vi måste ha mer, om vi gör det och om vi köper det, DÅ duger vi! Nya utemöbler kanske ger dig livskvalitet i det här livet, men det kommer inte ta dig till himlen. 

Men det är svårt, och jag talar först och främst till mig själv. Det enkla livet, det svåra livet. Där man vågar dela med sig av sin inre person. Den man verkligen är. 

Absolut inget ont om mina grannar, det är ett fantastiskt fint område. Men vore det inte lite vackrare om vi såg och bekräftade varandra lite mer och varandras utemöbler lite mindre.

Nytt liv i bloggen i samarbete med våren.

Hej vänner & bekanta. 

Bloggen har ju legat väldigt nere och jag hoppas att det blir ändring på det i takt med att jag hinner pyssla mer. Med solen & värmen kommer också inspiration tycker jag. 
Babykläder är fortfarande roligast att göra just nu, nedan en brun luvtröja & en mintgrön t-shirt strl 62 (2-4 månader) med en rosa knapp som detalj. 

Är så glad att jag efter flytten till Lilleby & havet, fått en större lägenhet. Så nu har jag en hel pysselvägg med div saker, känns nästan som en liten ateljé. Bilder kommer kanske en annan dag.

Här i Göteborg skiner solen, så jag önskar er en fortsatt solig kväll!